I denna ljuva sommatid

 

Psalm 534

I denna ljuva sommartid
gå ut, min själ, och gläd dig vid
den store Gudens gåvor.
Se, härligt smyckad jorden står,
se hur för dig och mig hon får
så underbara håvor!

Musik: N Söderblom Text: P Gerhardt, Joachim von Düben d.

I dag gick jag en promenad med en äldre man som inte hade varit ute på väldigt, väldigt länge. Inte på flera år. Han har äntligen fått komma till ett äldreboende efter att ha legat ensam och isolerad i sin säng i sitt hem. Ingen hiss i huset och nästan inget sällskap. Helt bortglömd.

Diverse sjukdomar har kantat hans vardag  och gjort det svårt för honom att kommunicera. Han är en av många som efter många års försök äntligen fick komma till ett boende. Med en fantastisk varm personal har han fått leva upp.  Och nya vänner på avdelningen kommer han aldrig mera att vara eller känna sig ensam. Vi gick försiktigt utmed vattnet och kände vårens dofter. Syrenen blommar för fullt, nån har satt på vattenspridaren. Ovanför våra huvuden tronade solen och den klarblå himmelen.

När promenaden var slut satte jag mig mittemot honom. Tog hans hand och nynnade och sjöng “I denna ljuva sommartid”.

Det kändes väldigt speciellt att äntligen få ta denna medmänniska ut på promenad. För första gången på mycket, mycket länge.

 

Translate »