Hälsningar från Lennart

Jag är 90 år och bor på Rosendalsgården där jag träffade Tina (Bettina) en onsdag innan en lunch. Jag bjöd med henne att sitta ner vid bordet. Det visade sig vara ett lyckosamt för alla parter, det tog inte lång tid för samtliga att börja prata med varandra och Tina. Helt plötsligt kunde personer med nedsatta förmågor börja kommunicera – och det fanns glädjen i ögonen.

Livet i svart-vittFrån socialtjänstens enkät för boenden inom äldrevården, ställs frågan om man har en minnesrik lunch om dagen. Jag tror att alla kan svara JA! – denna onsdag.  Det var fler som frågade mig senare i veckan, – när kommer Tina? Jag tolkar frågan som att de alla har ett stort behov av träffa någon som har tid med dem.

Lennart

                                                 

Tinas besök börjar på morgonen med högläsning av dagens tidning, därefter blir det promenader och samtal med de som behöver, och Tinas närvaro behövs här och hos många äldre som sitter ensamma.  Efter lunchen som Tina intar där det finns plats vid något bord – är det besök hos personer som är liggandes eller sittandes ensamma med många frågor som ”vad gör jag här?”, ”när får jag åka hem?”.

Promenadsällskapet Walkie Talkie – Bettina Stewart har jag lärt känna under 2015, som en hjälp och komplement med stor kärleksfull empati i sitt arbete till oss alla, boende och personal på Rosendalsgården i Huddinge. Både för oss som är kvar och de som lämnat oss under året som gått.

Vi skulle alla sakna henne om hon inte blev kvar.

Jag som skriver detta, heter Lennart Eriksson gör mig till folk över många  här boendes på Rosendalsgården. https://www.facebook.com/www.rosendalsgardenhuddinge.se/

Här hittar du intervjun med Lennart ur Hemmets Veckotidning nr 33 2016.     

 Foto: Theresia Köhlin & Bettina Stewart

Translate »